Jag är så förbannat less på mig själv. På att jag aldrig kan ta tag i sånt som jag mår dåligt av, och göra något åt det.

Jag hatar allt fett som hänger och dänger överallt, jag hatar behöva skämmas och må dåligt över min kropp. Jag hatar att inte känna mig som den personen jag ser i spegeln.

Jag är så less på att inte ens kunna visa mig för min man naken utan skämmas, jag är så less på att inte känna sexuell upphetsning bara för att jag vantrivs med hur jag ser ut.

JAg HATAR att jag tycker så här när idealet är så vrickat som det är och jag utåt sett försöker vara en förebild för ungarna och visa att man inte behöver vara en pinne. Jag hatar det verkligen, men jag kan inte vara nöjd med mig själv. Det går inte, trots att jag försöker. Och jag hatar att jag har så svårt för att ta tag i det hela, jag borde verkligen börja träna, och inte bara i en vecka eller två som det brukar bli, utan träna länge. Inte så att vågen nödvändigtvis visar mindre, men så att det inte är en hel massa fett överallt!

Överallt där jag kollar på mig så ser jag fett, och jag blir så himla äcklad av det, av att det sitter på mig. Jag får ångest. Jag får panik. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet inte vad jag ska göra.

Jag är äcklad av mig själv, av allt fläsk på mig..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så har vi gott igenom ett missfall. I vecka 17. Nästan halva graviditeten hade gått, jag förstår inte varför det ska behöva bli såhär?!Allting känns tungt, det känns som om jag är fast i en svartvit slowmotionfilm, men det är mitt liv, livet...

Igår, på väg hem i bilen pratade jag och mannen lite. Mest jag om jag ska vara ärlig. Jag tycker det är så svårt att prata med honom, han blir så tyst och vet inte vad han ska säga när vi pratar om allvarliga saker. Vi hade bastämt oss för att gå all...

when I close my eyes, I can see you. I can see how you were meant to be, my child. I can see your eyes, your hands, your gorgeous little smile. Now, you'r smile is dressed with angelwings, my loved one. I will always love you, you will always be in m...

Hela livet känns som en bergochdal-bana. Ena stunden känner jag mig nästan invalig för att jag inte vet var jag ska ta vägen med all sorg. Nästa stund kännns det som om jag kan hantera allt bra och att livet faktiskt går att leva trots allt, och dett...

Mörker. Svart. alla färgers mörkaste hemligheter.Solrosor i alla dess färger kommer emot mig. Svart är ingen färg, alla färger är svart.Mörker, Svart? Alla färger försvinner bort.Jag skakar, ser en färg efter en försvinna.Svart är ingen färg, alla fä...