Jag blir så trött så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det händer så mycket saker runtom mig som tar så enormt mycket energi, nytt jobb, två dödsfall, ett år sedan vårt älskade hjärta skulle ha fötts. Ja, ni märker. Det tär något enormt på livet.

Dessutom väntar vi på nästa steg i utredningen till att få hjälp, och denna undersökningen kan vi inte göra förrän jag fått min nästa mens, vilken i detta nu har väntat 120 dagar. Jag har dessutom humörsvägningar, ömma bröst, illamående, trötthet osv. Det enda som saknas för att drömmen ska bli sann, är det där förbannade plusset. Jag blir så ledsen, varför kan inte livets mirakel hända mig?