Jag blir så totalt jätteledsen och nere för att inte vi kan få barn som alla andra. Överallt i vår omgivning "pluppar" det ut barn och par som inte ens varit tilsammans när vi började försöka föder. Det är så orättvist att det ska behöva vara såhär. Det känns precis som att man blir misshandlad, psykiskt och fysiskt misshandlad. Jag orkar inte längre, jag vill inte längre. Jag vill bara att allt ska lösa sig och jag får det som jag längtar efter allra mest i hela världen. Ett barn. Ett liv. Det är det enda jag kan fokusera på, motgångar, och hur bra mår man då?

Inte alls bra..det suger att försöka leva och låtsas vara lycklig när man i själva verkert är ett stort svart hål..