FATTAR DU INTE ATT JAG SKITER I ATT ÄTA? ATT JAG SPYR UPP MATEN? Nästan skriker jag, så frustrerad, arg och ledsen över att inte vara sedd, inte vara åtrådd.

Du svarar med gråten i halsen, "älskling."
Då måsta VI göra något åt det här, VI måste ändra på situationen. För såhär kan VI inte ha det!


Till trots, fortsätter allt i samma hjulspår, jag struntar i att äta, i hopp om att du ska se mig,

       SE mig,

              se MIG....

Idag åt jag en näve solroskärnor till middag...